Att försöka passa in – om maskering vid ADHD och autism

Vad innebär maskering?

Att alltid tänka igenom vad man ska säga före ett möte. Försöka sitta still trots att kroppen vill röra sig. Härma andras sätt att umgås eller dölja att man inte förstår vad som förväntas.

Maskering innebär att en person försöker dölja eller kompensera för beteenden och svårigheter, exempelvis kopplade till autism eller ADHD, för att passa in i omgivningens förväntningar.

– Alla människor anpassar sig i sociala sammanhang. Men för en person med autism eller ADHD kan det krävas ett mycket medvetet arbete för att göra sådant som andra tar för givet, säger Caroline Byström, legitimerad psykolog och specialist i neuropsykologi på Modigo.

Begreppet är särskilt uppmärksammat inom autismområdet, men liknande strategier förekommer även vid ADHD.

Hur kan det se ut i vardagen?

Ett barn med autism kan exempelvis försöka härma klasskamraternas beteenden eller dölja att ljud och intryck blir överväldigande. En vuxen kan förbereda samtal noggrant eller försöka upprätthålla ögonkontakt trots att det känns obekvämt.

Vid ADHD kan det handla om att anstränga sig för att sitta still, hålla tillbaka impulser eller dölja koncentrationssvårigheter.

– Det är inte alltid omgivningen märker hur mycket ansträngning som ligger bakom ett beteende. Någon kan verka lugn och samlad, men samtidigt arbeta hårt för att leva upp till förväntningarna, säger Caroline.

Varför försöker man passa in?

Maskering kan handla om att vilja bli accepterad, få vänner eller undvika negativa reaktioner. Tidigare erfarenheter av att bli missförstådd eller känna sig utanför kan också spela in.

Maskering är inte alltid medveten och behöver inte heller vara negativ. Att anpassa sig kan underlätta sociala situationer. Det viktiga är hur mycket ansträngning det kräver och hur personen påverkas.

När anpassningen blir en belastning

Forskning, framför allt om autism, har visat samband mellan omfattande kamouflering och psykisk ohälsa. Att ständigt behöva tänka på hur man beter sig kan bidra till stress, trötthet och en känsla av att inte kunna vara sig själv. Maskering kan också göra det svårare för omgivningen att förstå vilket stöd personen behöver.

– När någon lägger mycket kraft på att dölja sina svårigheter riskerar omgivningen att underskatta hur krävande vardagen är. Därför behöver vi lyssna på personens egen upplevelse, säger Caroline.

Vad kan omgivningen göra?

Målet är inte att ta bort all social anpassning, utan att skapa en omgivning där människor kan vara sig själva och få stöd utifrån sina behov. I skolan kan tydlighet, förutsägbarhet och möjlighet till pauser hjälpa. På arbetsplatsen kan tydlig kommunikation och flexibilitet göra skillnad.

– Vi behöver skapa miljöer där människor får vara olika och där individuella behov tas på allvar. Det kan minska behovet av att maskera sina svårigheter, säger Caroline.

Den som känner igen sig kan fundera över i vilka situationer maskeringen är mest ansträngande och om något går att förändra. Om stressen eller svårigheterna påverkar måendet kan det också vara bra att söka stöd.